I år är det 20 år sedan direktsändningarna från samtliga allsvenska matcher började.
Jag var ansvarig för att få det att funka.
Det gick så där.
Det här är historien bakom.

Det har gått 20 år. Men jag minns det som i går. Påsken 2001 satt jag i bilen på parkeringen utanför arenan i Borås och hade nära till tårarna.
Det var dags för den allsvenska premiären – Elfsborg skulle möta något lag, jag har glömt vilket – och om någon timme skulle det, kanske, bli en historisk första Pay Per View-sändning på com hem.
Kanske, är nyckelordet här.
Den utlovade OB-bussen såg ut som ett museiföremål. En tekniska dinosaurie som såg ut att höra hemma på närmsta skrot. Bussen var verkligen inte enligt det vi hade kommit överens om. Det var gammal utrustning. Saker funkade inte. Det fattades sladdar. Alla var irriterade på varandra. Och allt vad det nu var.
Jag satt i bilen för mig själv och andades djupt. Försökte hantera situationen och samla mig.
Skulle det bli en sändning?
Skulle det nya produktionskonceptet funka?
Varför hade jag lämnat det trygga moderskeppet SVT för det här?
Det här är en rätt lång historia om hur direktsändningarna från samtliga allsvenskan matcher blev till.

Bakgrund

Ett år tidigare, våren 2000 jobbade jag mycket som redaktör och morgon-programledare på SVT sport. Jag pluggade även företagsekonomi på Stockholms Universitet och hade rent generellt ett driv och ett sug att skapa och utveckla något.
En dag, när jag bevakade någon allsvensk match, och såg att vi på SVT var där med två kameror, fyran var där med två kameror och TV 3 var där med en kamera föddes en tanke:
”Varför producerar fotbollen inte en egen signal med fler kameror som innehåller allt det SVT och TV 4 vill ha samtidigt som fotbollen skapar en produkt – en direktsändning från samtliga allsvenska matcher – som går att sälja till någon kanal?”.
Timing är oftast precis allt.

Idén föds

Jag visst att tv-rättigheterna till svensk fotboll skulle omförhandlas under det närmsta året. Så jag ringde upp Fotbollförbundets ordförande Lars Åke Lagrell och presenterade min idé.
Några dagar senare hade vi ett möte på Svenska Spel där jag mötte Thomas Sturesson, som var chef för TV-avdelningen på Svenska Spel, som var huvudsponsor till svensk fotboll.

Min idé var ju egentligen inte någonting revolutionerande. Direktsändningar från en ligas alla matcher fanns redan i parti och minut runt om i världen i de stora ligorna. Dessutom sände det som idag är CMore redan Veckans match sedan några år tillbaka; en mycket påkostad produktion med ibland upp till elva kameror i matchproduktionen.
Det visade sig att Lars-Åke och svensk fotbollen gick i precis samma tankar som jag hade. Men det hade ingen konkret plan hur man skulle göra det eller någon som kunde driva projektet.

Att det inte redan fanns produktion från samtliga matcher i allsvenskan berodde på att Sverige är ett litet land med en liten tv-publik men där produktions- och personalkostnaderna för att göra sändningar var lika dyra som utomlands. Den ekonomiska kalkylen gick helt enkelt inte ihop med ett traditionellt tänk.
Det var runt det jag hade en idé.
En vecka senare hade jag skrivit på anställningsavtalet.

Utmaningarna

Det fanns tre primära frågeställningar som var tvunget att lösas för att projektet skulle fungera:

• Vad är den minsta produktionsnivån som ändå skapar en tillräckligt bra sändning att den går att sända direkt?
• Vad behövs för att få med SVT och TV 4 i projektet?
• Hur gör vi detta inom en ekonomiska ram som är möjlig?

En dag sa Lagrell:
”Vi behöver ha storbildsskärmar på alla arenor som visar repriser från mål på de andra matcherna som pågår samtidigt. Då utvecklar vi även upplevelsen för besökaren på arenorna”.
Det var ingångsvärdena i projektet.

5-kameraproduktion

Rätt snabbt landade vi i att produktionsnivån skulle vara en 5-kameraproduktion; en hög huvudkamera, en hög närbildskamera, en låg närbildskamera och en kamera bakom varje mål. Dessutom behövdes det en intervjukamera vid omklädningsrummen. För att spara resurser flyttade en av kameramännen bakom mål sig till intervju-kameran vid omklädningsrummen när det var någon minut kvar av halvleken och matchen. Vi tittade också på hur samma person kunde göra flera saker. Vi letade kostnader och nytänk överallt.

För att göra en sån här produktion behövdes det en OB-buss. Det är ett rullande kontrollrum till vilket man kopplar in alla kameror och mikrofoner och mixar ihop allt till en direktsänd signal. För att skicka signalen från OB-bussen vid en fotbollsarena behövdes det på den här tiden en upplänk-buss. Alltså ytterligare en mindre lastbil/större skåpbil med en stor parabol på taket.
Signalen skickades oftast via satellit till Kaknästornet på Gärdet i Stockholm som därifrån skickades vidare till tv-kanalen (som sedan skickade tillbaka signalen till Kaknästornet och ut i tv-nätet).
Det här var den trånga sektorn i projektet.
Satellittid var vansinnigt dyrt.
Det fanns inget ekonomiskt utrymme att skicka mer än en signal från varje match.

Marknaden var mogen för direktsändningar

Det stod tidigt klart att com hem ville erbjuda alla allsvenska matcher som fanns tillgängliga direkt som Pay Per View i deras kabelnät. Där hade vi nya intäkter. Men de intäkterna räckte inte för att täcka produktionskostnaderna på ett tillfredställande sätt. Dåvarande CMore (Canal+) ville fortsätta Veckans Match. Och så det som kallas för nyhetsrätten till SVT, TV 4 och andra kanaler och plattformar.
Det var alltså ett helhetspussel med nya och gamla aktörer som behövde läggas för att få ihop det.

Få med SVT

Att sälja in det här till framför allt SVT var en utmaning. Dom hade ett produktionskoncept som lirade för Sportnytt och för Fotbollskväll. De åkte ut med 2-3 kameramän och en skåpbil där det fanns mobil redigering. Där klippte reportern och en redigerare snabbt ihop inslaget när matchen var slut och skickade det via länk eller satellit till Stockholm.
Vi var tvungen att trycka hårt på förbättringarna som blev med konceptet för att SVT skulle ändra sig:

• Ni kan se alla matcher direkt i tv-huset och klippa sammandragen där.
• Ni kan göra journalistiska värderingar baserat på vad som faktiskt hänt under matcherna och inte baserat på den match ni tyckte verkade mest intressant på planeringsstadiet.
• Matchproduktionen innehåller fler kameror och vinklar så innehållet i er bevakning kommer bli bättre.

De fördelarna var lätta att se. Jag trodde det skulle räcka.
Fat chance.
Matchgrafiken blev det första stora problemet att lösa.
Att kunna göra egna intervjuer var det andra.
Med tanke på att jag redan då hade rätt många år på SVT sport bakom mig förstod jag SVTs och TV 4s argument. När dom är ute med egna kameror slipper dom grafik på bilderna och dom kan också göra egna intervjuer. Det var en klar försämring att inte kunna erbjuda det.
Så vad var lösningen?

Den grafiska utmaningen

I branschen finns det en term som heter clean feed. Det innebär en tv-signal utan grafik och utan kommentatorsljud. Bara bilder av själva matchen och miljöljud, alltså det ljud man hör när man är på arenan.
Det var ett krav från SVT för att vara intresserade.
Samtidigt behövde vi kunna leverera en signal med matchgrafik och kommentatorsljud för att någon kanal skulle vara intresserad av att sända alla matcher direkt.
Där låg den stora utmaningen. Det behövdes två olika signaler från arenan men vi hade bara budget att skicka en.
Lösningen var egentligen enkel. Men den krävde ett nytänk.
Det återkommer jag till.

Produktionsbolaget Onside bildades

Produktionsbolaget Onside bildades; ett samarbete mellan Svenska Fotbollförbundet, Svensk Elitfotboll (SEF) och Svenska Spel (som på den här tiden var fotbollens huvudsponsor).
Thomas Sturesson var vd. Jag hade titeln Exekutiv Producent och Redaktionschef och Lars Sundlin var teknisk chef.

I den miljön, för det var härifrån man kom fram till att det var bäst att Onside drev sin verksamhet, härjade Sturesson, Sundlin och jag i ett hörn av huset där vi inte bara byggde ett produktionscenter, vi byggde också en studio och en redaktion. Allt på rekordtid.
Resten av Svenska Spel undrade vad f-n vi höll på med.

Inte nog med att vi försökte utveckla det här produktionskonceptet till fotbollen, Svenska Spel och ATG skulle dessutom börja sända direkt till alla sina 1500 spelombud i januari 2001.
ATG kallade sin kanal Kanal 75.
Svenska Spel kallade sin Spelkanalen.
Så vi utvecklade inte bara ett nytt produktionskoncept för den allsvenska fotbollen, vi byggde också upp en kanal som skulle sända spelinformation om Svenska Spels produkter elva timmar om dagen 362 dagar per år. Och med byggde upp menar jag såväl innehållsmässigt som produktionstekniskt.
Det var en fullständigt galen tid.
Jag jobbade vansinnigt mycket.
Lars Sundlin ännu mer.

Även om Svenska Spel var en kommersiell aktör så hade dom monopol på spelmarknaden och det var rätt mycket myndighet över hela stället. Svenska Spel var generellt inte så snabbfotat.
I den miljön, för det var härifrån man kom fram till att det var bäst att Onside drev sin verksamhet, härjade Sturesson, Sundlin och jag i ett hörn av huset där vi inte bara byggde ett produktionscenter, vi byggde också en studio och en redaktion. Allt på rekordtid.
Resten av Svenska Spel undrade vad f-n vi höll på med.
Meg Tiveus var en modig vd på Svenska Spel som satsade på det här projektet.
Lars Åke Lagrell stack också ut sin nacke i Fotbollsrörelsen.

Rättighetsförhandlingarna

Svensk fotboll skulle, som sagt, få ett nytt rättighetsavtal inför säsongen 2001. Lars Åke Lagrell gav sitt allt på att få till direktsändningarna från samtliga allsvenska matcher, något som skulle innebär en av de största förändringarna svensk fotboll stått inför. Det skulle inte bara innebär betydligt mer pengar till fotbollen. Exponeringen skulle bli gigantiskt mycket större.
Det var ett synnerligen viktigt projekt för Lagrell och fotbollen.
Com hem var huvudintressenten för att sända samtliga matcher som PPV. Samtidigt ville som sagt dåvarande CMore fortsätta sända Veckans Match. SVT ville säkerställa rättigheterna till Fotbollskväll och nyhetssändningarna. TV 4 ville också säkra nyhetsrätten.
Det var Lars Åke tillsammans med rättighetsbolaget ISPR som skötte förhandlingarna. Jag var med på ett hörn för att säkerställa att vi kunde leverera det som diskuterades och såldes. Alla behövdes för att få ekonomin att gå ihop.

Produktionslösningen

För att möta alla önskemål från alla kunder tog jag och Lars Sundlin fram en helt ny teknisk lösning. Vi hade alltså inte råd att lägga grafiken på plats i OB-bussen och skicka två signaler.

Central grafik

Vi skickade istället matchsignalerna clean till produktionscentrat i Sundbyberg. Det skapade ett produktionsflöde där SVT och TV 4 kunde ta signalen i Kaknästornet när den skickas från OB-buss clean. I produktionscentrat i Sundbyberg lade vi sedan på matchgrafiken och skickade den till com hem.
Ett antal streck hit och dit på en whiteboard förklarade hur det skulle fungera.
I teorin var det inga problem.
På den tiden var Hego det lilla sportgrafik-bolaget i Värtahamnen i Stockholm – som ändå var på tårna och hade en dominerade roll i Sverige på sportgrafik. Jesper Gavell kopplades in för att vara med och hitta en lösning.

Thomas Sturesson gav som vd mig och Lars ett stort ansvar under stor frihet och vi gav järnet. Tillsammans med Jesper hittade vi ett arbetsflöde som vi var trygga med.
Visst skulle det innebära förändringar i produktionen. Producent och kommentatorerna kunde inte se grafik live på arenan. Men det var ett ändå ett litet pris att betala om det var vad som krävdes för att det skulle fungera.

SVT tvekade

Rättighetsförhandlingarna fortsatte framåt. ISRP och Lagrell var på väg att ro avtalen i land.
En dag sa SVT:
”Vi drar oss ur. Det kommer inte funka. Vi behöver kunna splitta ljudet och det går inte i den här lösningen”.
Lars Åke ringde nervöst och undrade vad SVT menade.
Jag svalde. Och svalde igen.
”Jag har koll på det där…”, sa jag.
Och det hade jag.
Sort of.
Om det funkade. I tid…

För att förklara krävs det några rader om produktionsteknik: att splitta ljudet innebär att bild och ljud inte är synkroniserat; att det kan ligga en annan bild över ett ljud. Det är väldigt vanligt att man gör vad som kallas för en split edit när man redigerar, alltså att man låter ljudet från nästa bild börja någon tiondel innan bildbytet. Det skapar ett mjukt klipp och övergång mellan bilder.

I EVS:en kan man också skapa spellistor. Det som idag är vardag i till exempel Spotify var på den tiden rätt avancerade funktioner som EVS:en hade. En klipp där, ett klipp där, ett tredje där och vips så hade man en spellista med ett sammandrag från matchen.
Det var så jag såg att SVT skulle kunna göra sina sammandrag till Fotbollskväll. Det var det konceptet byggde på.
Snabbheten var EVS grej. Inte finlir.

EVS lösningen på allt

När ni tittar på en fotbollsmatch på tv och det visas repriser på mål eller händelser kommer bilderna nio gånger av tio från en maskin som heter EVS.
En EVS kan spela in flera signaler samtidigt; på den tiden var det fyra. Det innebär oftast att sändningen, huvudkameran, en närbildskamera och en av kamerorna bakom mål spelades in. Beroende på vad som hände kunde man välja vilken närbilds- och målkamera som spelas in. Poängen med en EVS är: det går blixtsnabbt att skapa och visa sekvenser.
I EVS:en kan man också skapa spellistor. Det som idag är vardag i till exempel Spotify var på den tiden rätt avancerade funktioner som EVS:en hade. En klipp där, ett klipp där, ett tredje där och vips så hade man en spellista med ett sammandrag från matchen.
Det var så jag såg att SVT skulle kunna göra sina sammandrag till Fotbollskväll. Det var det konceptet byggde på.
Snabbheten var EVS grej. Och snygga slomos. Inte finlir. Det var raka klipp med tillhörande ljud som kunde köras i olika hastigheter som gällde. (Men oftast använde man inte ljudet från EVS:en alls i sändningarna utan det är miljöljud och kommentatorsljud som ligger under bilderna i EVS:en).
SVTs önskan – läs: krav – om splittat ljud ställde till det.

Men jag hade sort of, om det funkade, koll på det där. Jag hade nämligen fått underhandsinformation från EVS om deras utvecklingsplaner. Min kontakt på EVS, Juliaan, gjorde mig lugn.
Juliaan försäkrade att det skulle komma en uppgradering till EVS som skulle kunna splitta ljudet. Under vintern 2000/2001 hade jag regelbundna kontakter med EVS och det ”var på gång”. Jag var till och med på deras huvudkontor i Belgien och träffade dom.
Så voila!
Jag sålde in konceptet och tryggade alla det här kommer bli bra. Det här kommer bli cutting edge. Vi kommer använda den senaste tekniken och alla kommer vara grymt nöjda när allt är på plats.
För jag visste ju vad EVS hade på gång.
Jo, tjena…

(Sidnotering: Jag har inte haft kontakt med Juliaan på EVS på femton år, när jag skriver den här texten i Pages på min Mac kommer han plötsligt upp som vänförslag på Facebook, innan jag alltså ens publicerat texten…).

Storbildsskärmarna på arenorna

Storbildsskärmarna på arenorna var en egen liten utmaning. Det låter ju smutt och enkelt att visa repriser från de andra matcherna som spelats och spelas just nu.
Mervärdet för åskådarna var ju lätt att förstå. Dessutom kunna publiken se den egna matchen som pågår.
Men att respektive arena skulle kunna se mål från andra arenor krävde rätt mycket jobb i bakgrunden.

Förutom att vi i produktionscentret skulle ta emot varje signal och lägga grafik på den till com hem så fick vi också addera en produktionskedja med en person som spelade in alla matcher i en EVS och skapade såna där klipp som jag pratade om förut och skicka tillbaka den till kontrollrummet för storbildsskärmarna på varje arena.

En person anställdes enbart för det här jobbet (och arkivarbetet). Han hette också Mattias. ”Så kan vi inte ha det, du kallas från och med nu Slomo”, sa Sturesson rakt på sak som bara han kan. Det smeknamnet hängde med i många, många år.
På tal om kontrollrummet till storbildsskärmarna.
Japp, det fanns ett sånt också.
En person som skötte kontrollrummet på storbildsskärmen, en dedikerad kameraman till den produktionen och en glädjespridare på varje arena som intervjuar olika personer som bygger stämning bland publiken.
Utöver själva matchproduktionen.
Projektet svällde.
Den tjänsten skulle också upphandlas.

Många underleverantörer och förhandlingar

Jag skriver också. För det var rätt mycket som skulle upphandlas.
Förutom att vi på Onside levererade vad fotbollen skulle sälja till kanalerna så förhandlade vi på andra sidan med de nödvändiga leverantörerna så att vi skulle kunna leverera vad vi sålde. Alla var lika viktiga för att få helheten att funka (en kedja är ju inte starkare än sin svagaste länk).
Men det absolut största kontraktet var OB-bussarna med personal.

Det fanns två stora aktörer på den tiden: Team Jelbe och Prisma. Vi var trygga att båda kunde leverera uppdraget. Team Jelbe hade i flera året levererat dagliga travlopp åt ATG och Prisma hade vi redan handlat upp som leverantör till några Svenska Spel-produktioner.
Vi hade fått in separat offerter från både Team Jelbe och Prisma. Detvar en del av det beslutsunderlag som vi tog fram till styrelsen och som sedan låg till grund för den ekonomiska ramen som projektet fick.

När vi en tid senare skulle gå in i fortsatta förhandlingar med en av parterna kom Team Jelbe och Prisma tillsammans. Jag blev minst sagt häpen och försökte dölja det så gott jag kunde. Det gick nog inte så bra.
Ännu sämre gick det när dom presenterade en gemensam offert – som var mer än 20% högre än vad dom var för sig hade presenterat tidigare, utan förändringar i den.
Det var första gången jag upplevde kartellbildning och missbruk av maktposition på ett sånt flagrant sätt.
Jag kokade inombords.
Jag avslutade mötet med dom på två minuter. Jag tackade artigt – nåja – för offertern och förklarade att vi nu skulle titta på andra alternativ.
Team Jelbe och Prisma tittade häpet på varandra.
Förhandlingshandskarna var kastade.

Det var första gången jag upplevde kartellbildning och missbruk av maktposition på ett sånt flagrant sätt. Jag kokade inombords. Jag avslutade mötet på två minuter. Jag tackade artigt – nåja – för offerterna och förklarade att vi skulle titta på andra alternativ.
Förhandlingshandskarna var kastade.

Köpa egen teknik

Thomas Sturesson och jag hade pratat rätt mycket mellan oss om Onsides position i värdekedjan och vad bolaget skulle kunna vara på lång sikt. Och vilken risk det fanns att Onsides roll skulle ifrågasättas på lång sikt om vi inte adderade något unikt värde i produktionskedjan.
Vi såg båda möjligheterna i att Onside skulle kunna bli en riktigt stor aktör i OB-branschen i Sverige om man hade fotbollen och Svenska Spels uppdrag i grunden och sedan drev det som ett ”vanligt” produktionsbolag/ OB-bolag på marknaden i övrigt.
I Lund fanns ett OB-bolag som hette Made In Video. Dom var duktiga tekniker och byggde fina OB-bussar. Men dom var inte fullt lika starka på det ekonomiska, om man säger så.
Både Thomas och jag såg en möjlighet i att Onside köpte Made In Video och deras teknik och att Onside skulle ta hand om hela produktionen själv. Även om det initialt skulle vara lite dyrare skulle det strategiskt och långsiktigt vara en synnerligen intressant positionering och möjlighet för Onside.

Det här var så klart inte en tjänstemannafråga utan en fråga för styrelsen. Och hade styrelsen bestått av andra ledamöter än representanter från Svenska Spel och Fotbollsrörelsen, som till exempel någon med senior expertis från att driva produktionsbolag hade historien kanske skrivits annorlunda. Samtidigt, med de ägarna och den styrelsen var ju deras uppdrag att värna om deras intressen i första hand. Och det var ju spel och fotboll. Inte äga tv-teknik.
Men när jag kokande lämnade mötet med Team Jelbe och Prisma kändes att köpa Made in Video som vägen framåt. Att Onside skulle skaffa sig en egen teknik.
Sturesson höll med.
Lagrell sa lugnt när vi berättade om det urusla mötet:
”Jag ska ringa några samtal…”.

ICA var redan på den här tiden en stor sponsor till Svensk Fotboll. Och Team Jelbe hade för några år sedan sålts till ICA-förlaget. Det var inte direkt en sponsor till fotbollen men en del av ICA-koncernen. Det gick någon dag så damp det ner en ny offert från Team Jelbe. Den var inom budgetramen och där de tog ansvar för alla matcher. Om jag säger så: det skiljde rätt många miljoner från prisbilden i det korta kartell-mötet några dagar tidigare.
Lagrell hade agerat i det tysta. Vem som på fått påringning och vad som sagt fick jag aldrig veta. Jag frågade såklart inte heller.
Men det stod rätt klart.
Team Jelbe fick OB-uppdraget.
Onside investerade inte i egen OB-teknik.
När jag idag tittar tillbaka är jag övertygad om att den svenska OB-produktions-marknaden hade sett helt annorlunda ut idag om Onside hade skaffat sig egen OB-teknik och med Svensk Fotboll som grunduppdrag utvecklat sig till en kommersiell aktör på marknaden.
Nu blev det inte så.

Lösningen

Till slut blev produktionslösningen så här:

• Onside, där jag var anställd, var avtalspart till kunderna och hade ansvaret för signalleveransen. Onsides underleverantörer var:
• Team Jelbe levererade OB-bussarna med produktionspersonalen.
• Hego levererade den grafisk lösningen och satt i Onsides produktionscentrum.
• Teracom levererade signalen från arenan till Onside.
• Mässteknik levererade storbildskärmarna på arenorna.

Dessutom hade com hem egna avtal med programledarna och kommentatorerna.

Katastrof genrep

Med två veckor kvar till den allsvenska premiären var det genrep på Stadshagens IP på Kungsholmen. Det var framför allt den tekniska lösningen för att få SVT och Fotbollskväll med i samarbetet fullt ut som skulle testas. Alltså, hur det skulle gå till i praktiken att leverera så SVT blev nöjda.
Den där marskvällen hade EVS fortfarande inte levererat en maskin som kunde splitta ljudet.
Kvällen gick inte så bra, om man uttrycker det diplomatiskt.
Det var väldigt mycket som inte fungerade när det gäller arbetsflödena.
Katastrof, tänkte jag när kvällen var slut.

Och mycket riktigt: SVT valde efter den kvällen att backa lite i samarbetet. Jag hade sett framför mig hur produktionen skulle kunna leverera allting till SVT – och det var det den ekonomiska kalkylen byggde på – men det stod klart efter genrepet att det inte skulle bli bra. I synnerhet när EVS inte leverade vad de lovade.
SVT fortsatte vara ut med sina redigeringsbussar på matcherna. Men de tog signalen från bussarna och kunde vara ute med bara en istället för två eller tre kameramän. Och de tog emot alla signaler direkt på redaktionen.
Så det var i alla fall en liten förändring och utveckling.
Budgetavvikelsen som det innebar fanns, visade sig, med i Lagrell kalkyl.
Den stora förändringen var fortfarande att det skulle göras en direktsändning från varje match och det var storbildsskärmar på samtliga arenor.
Det var stora nyheter.
Game changer, som någon sa.

…och inte blev premiären mycket bättre

Det sägs att ett dåligt genrep ger en bra premiär.
Well, It ain’t so.
Tro mig.
Den allsvenska premiären två veckor senare blev inte mycket bättre än den där kvällen på Stadshagen. Mässteknik, som leverade storbildsskärmarna, var där med extra personal för att säkerställa att allting fungerade som det skulle.
Deras vd, Kenneth Paterson, var tydlig: ”Vi kan inte riskera att det inte fungerar inledningsvis. Vi ser långsiktigt på det här och då är dessa extrakostnader obetydliga”.
Storbildsskärmarna fungerade utmärkt.

Men OB-bussen var inte utrustad enligt specifikation och det fattades en massa utrustning. Dessutom fungerade inte grafiken som den skulle. Alla var irriterade på alla och negativa kommentarer haglade till höger och vänster.
Men…
Det blev en historisk första sändning.
Den blev långt ifrån bra.
Men det blev en första sändning.

På andra ställen var det också problem. Stora och små. Faktum är – handen på hjärtat 20 år senare – att de första månaderna var fylld av problem; de allra flesta små barnsjukdomar. Men det fanns en del större problem som krävde justeringar.

För många som jobbade med tv-produktion betydde projektet stora förändringar.
Färre skulle göra mer på ett nytt sätt.

Trots lite motstånd på vissa håll gick det ändå rätt snabbt för i princip alla att acceptera och anpassa sig till att det här var framtiden.
Rätt snabbt ändrades den där inställningen ”kommer aldrig gå” till ”hur ska vi lösa det här”.

Det gällde framför det nya arbetsflödet för grafiken och samarbetet med de icke-sändande kanalerna.

Under april, maj och juni 2001 släcktes den ena branden efter den andra. Så midsommar-veckan, på en hemmamatch för GIF Sundsvall, kom plötsligt den där känslan:
”Det fungerar. De akuta problemen är lösta. Det här flyger…”
En gigantisk lättnadskänsla spred sig genom kroppen där och då.
Den kvällen blev en gigantisk partykväll i Sundsvall med produktionsgänget.
Det är en helt annan historia.

Den stora lärdomen

Jag känner fortfarande, 20 år senare, en liten stolthet när jag går på en allsvenska fotbollsmatch eller ser tv-sändning från en match.
Direktsändningarna från Allsvenskan hade – såklart – blivit av utan mig. Jag hade bara turen att vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt med någotsånär rätt idé.

Många hade kunnat ersätta mig i projektet. Och det hade fortfarande blivit sändningar. Och det hade blivit bra.
Men kanske hade det blivit på ett annat sätt.
Lägga på grafik centralt var min idé och det som möjliggjorde för oss att hålla budgeten. Hade det varit någon annan kanske den hade kommit på samma idé. Eller kommit på en bättre idé. Eller fått en högre budget och gjort det på ett annat sätt.
Att lägga på grafiken centralt gjorde dom fortfarande många år efter att jag slutade.

Embryot till dagens remote produktion

Faktum är att det var första steget i det som idag är det ”hetaste” inom OB-produktion, nämligen remote produktion. Alltså att OB-bussen inte är på plats på arenan utan alla signaler från kamerorna skickas via fiber till ett kontrollrum någon annanstans. SVT är idag i princip världsledande på den här produktionsmetoden.

Vidare var jag långt, långt i från att vara ensam att göra det här möjligt. Under utvecklingsfasen var vi en liten tajt grupp som jobbade bra ihop i form av Thomas Sturesson, Lars Sundlin och mig själv. Och naturligtvis Lars-Åke Lagrell. Utan honom hade det inte blivit någonting.

Men för att göra det här möjligt så växte gruppen snabbt. Framför allt i form av Fotbollförbundets jurist Krister Malmsten som var ovärderlig som formellt och informellt bollplank, förhandlingsrådgivare och – så klart – jurist. Det fanns också ett antal rutinerade produktionsrävar som jag regelbundet bollade tankar och idéer med. Jan Ove Karlsson kommer först upp i mitt huvud. Det fanns det såklart många, många fler.

När det väl blev drift av det hela var det när det var som mest intensivt flera hundra som jobbade med den allsvenska fotbollsproduktionen.

Jag är sedan länge borta ur historien.

Men jag är tacksam att jag var en del av den.

Tiden och marknaden var mogen för direktsändningarna från samtliga allsvenska matcher 2001. Sedan dess har branschen förändrats, konsoliderats och köpts upp. Idag finns inte Onside, Team Jelbe, Mässteknik eller Hego kvar som varumärken.
Den tekniska utvecklingen erbjuder idag helt andra produktionslösningar – du milde vad det har förändrats på 20 år! – än då.
En sak undrar jag dock fortfarande:
Kan en EVS splitta ljudet nu för tiden?

Den stora lärdomen?
Utveckling sker när man springer.
Det blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt men det blev något nytt. Och det var bättre än alternativet, att inte utvecklas.
Det är lärdomen.
Kör – även om du inte vet exakt hur resan ser ut eller var du hamnar. Det kommer bli bra.
Och i bästa fall blir det en fotbollsfest.
Allsvenskan 2021 – nu åker vi.
I år kommer jag inte sitta på någon parkering i Borås och oroa mig.